Vandringsled

Jag heter Peter Bengtsson och tillsammans med min fru har jag de senaste åren genomfört minst en längre vandring varje år. Att vara ute i naturen under 3-4 veckor, vandra 30-40 mil, är helt enkelt den bästa metoden för oss när det gäller att ladda batterierna.

Planering av vandring

När det gäller planering finns det de som "bara" bokar flyg- eller tåg-biljett och bestämmer i stora drag var de ska vandra. Andra väljer att planera vandringen och boendet i detalj. De mest planeringsinriktade kanske väljer att göra tidsscheman för varje dag, hur länge man ska stanna och fika eller kolla på en utsikt etc.

Vi har kommit fram till att den bästa metoden är någonstans mittemellan. Att boka flygbiljett och första hotellnatten och i stora drag bestämma vilka etapper som ska vandras är den metod vi tycker funkar bäst. Den ger en "lagom" frihet att frivilligt gå vilse och denna frihet leder till många oväntade händelser som är värda att minnas.

Varför ska man då vandra?

Friheten, är det enklaste svaret. Jag har en påse med kläder, en ryggsäck. Jag har inga ägodelar att vara rädd om, eller ägodelar att känna sentimentalitet mot. Allt jag äger har jag på ryggen. Så känns det när man ger sig iväg på vandring. Dagliga mål är också viktigt. Varje dag är full med delmål. Nästa fikaställe, vandringsölen mitt på dagen, träff med några vandrar-kamrater, slutstationen. Osv osv. Och självklart är förmånen att få vara ute i naturen den allra bästa orsaken att vandra.

Vandring i Sverige erbjuder hiking i världsklass. För att nämna några exempel är Kebnekaise och Kungsleden två populära vandringsresor.

Jag har faktiskt inte koll

En annan viktig orsak kan vara att slippa att ha kontroll, exempelvis: Jag har inte kollat väderprognoser, nyheter eller aktiekurserna. Jag ska bara sätta en fot framför den andra och se vilka tankar som uppkommer. Vilka känslor som mina upplevelser ger upphov till. Jag känner mig fri, fri som fågeln i luften. Idag har jag ingen adress. I kväll kommer jag att hitta en plats att ligga ner. Just nu vet jag inte var. Jag har inte planerat vilka problem jag ska lösa, eller vilka tankar jag ska tänka.

Packning i stora drag

När man planerar sina inköp inför en vandring är mitt tips att tänka på att satsa på utrustning av bra kvalitet. Oftast får man då en lättare packning som även håller bättre. De två viktigaste delarna är ryggsäcken och skorna eftersom det är de två delarna som belastar kroppen mest under vandring.

 

Skor_vandring

Minimalist?

Man kan ju också anlägga ett lite mer spirituellt perspektiv på vandring. Är jag minimalist för att jag gillar att vandra och leva enkelt? Jag vet inte. Det är ju inte nödvändigtvis ett bra sätt att leva. Att leva med ett minimalt antal ägodelar och/eller minimalt med åtagande har ju sina begränsningar. Ett fritt sätt att leva för många människor, men inte för alla. Men det är precis så jag vill leva under några veckors vandring. Jag gillar att vara en vandrare. Utan att veta var jag kommer att hamna. Att utforska utan mål. Att få nya perspektiv på mig själv och det liv jag lever. Att älska utan förväntan. Ett bra liv, om ni frågar mig. Vissa människor håller inte med om det. Jag vet många människor som älskar sina rötter, de vill inte flytta sig alltför mycket. Det är okej. Vem är jag att döma? Var och en får finna sin väg att bli sitt bästa Jag. Under vandringen kan jag tänka på andra saker under 3 veckor och 30-40 mils vandring. Jag kan utforska andra sätt att leva lättare.

Berättelser skapas

För mig är erfarenheter alltid viktigare än materiella tillgångar. En berättelse är viktigare än en gåva. När man vandrar tillräckligt långt så skapas dels en berättelse inom en själv som beror på det man ser, men det skapas också en annan berättelse; den som tydliggör var man själv kommer ifrån, vilka värderingar som är viktigast och vad man egentligen vill få ut av livet. Flummigt? Jo, men absolut nödvändigt om man menar allvar med sitt liv.

37 mil vandring blev det i år, längs Camino Frances. Inte många skador eller slitningar på fötterna, bara några blåsor och två blånaglar som kom i kläm i nedstigningen från Pyreneerna. De första etapperna var ganska svettiga, vandringar på mellan 20 och 30 km per dag och med höjdskillnader på en bra bit över tusen meter. Men många tankar har hunnit tänkas. Bland annat den härliga känslan av att vistas i naturen. Det ger så mycket energi och så mycket livsglädje. Märkligt att "bara" vara ute i friska luften kan ge så mycket bidrag till livet! Jag förstår alla jägare och fiskare som inte kan låta bli att vara utomhus, nästan varje dag.

Att, utöver det, ha många delmål varje dag gör livet värt att leva. "Nästa Espresso om en timme, När vi kommit över kullen därborta kommer vindarna att kyla ned oss, När vi kommer till nästa stad väntar pilsnern" osv osv. Att ha tydliga mål i livet gör livet mer belönande, mer värt att leva.

En annan viktig sak är känslan av att leva sparsamt; att ha allt man behöver på ryggen i ryggsäcken, att äta enkla pilgrimsmiddagar och att bo på enkla rum är faktiskt en bidragande orsak till livsglädjen. Som någon klok person sa, "den högsta sofistikeringen är att ständigt förenkla". I en värld där det fina anses vara sjurätters middagar är det väldigt befriande att beställa en enkel pastarätt till förrätt, en enkel kotlett med patatas fritas till huvudrätt och en simpel GB-sorbet till efterrätt. Det känns oerhört befriande och fritt från krav. En flaska kallt billigt, men gott, rödvin kompletterar bilden.

Ansträngningen då? Är den inte en viktig del i upplevelsen? Att släpa 15 kilo uppför backarna, ibland 12-1300 meter uppåt i altitud kan ju verka jobbigt. Och att fem minuter senare gå nedförsbacke 300 meter (vilket är mycket värre!), det kan ju kännas onödigt. Jo, ansträngningen är faktiskt en viktig del av upplevelsen. Att anstränga sig, att ha det lite obekvämt och att besegra sig själv är en viktig del av ett meningsfullt liv.

Så, vad är meningen med livet? Jo, att vara ute i friska luften! Vare sig man vandrar, fiskar eller jagar!Peter_Birgitta